Även fast jag klassas som vuxen...

Så känner jag mig ändå som ett barn. Så länge jag har någon av mina föräldrar i livet... Hur gammal och vuxen jag än blir så är jag fortfarande någons barn.
Extra tydligt blir det idag.
Har någon ögoninfektion (som tydligen mest barn får) och ont i halsen. Förkylningsviruset ockuperar min kropp! Var på vårdcentralen igår och fick ögondroppar. Men det enda som hjälper nu är att vänta ut skiten.
(förlåt jag ska verkligen försöka bättra mitt språk) vilket är superdupertråkigt som alla vet!
Har varit dålig i veckan. Men idag är första dagen som jag kände att vila och kuckelimuckmedicin är det absolut bästa för mig.

Tills att min lillebror säger att han ska åka hem i helgen.
Jaaaa åka hem till mamma och vara ynklig. Sara 31 år säger JA!!!
(självklart ringde jag och frågade först om det var okej om jag kom hem som ett rinnande virustroll?! Hon var väl inte supersugen.. Men vem kan säga nej till en unge som inte varit hemma sen jul... Så muminmamman säger JA!

Hihi lucky me!
Väntar på att trollebror ska hämta upp mig nu...


Påpälsad/oskarp och redo!
(nopp inte träna idag trots mössan! Håll tummarna på att jag blir frisk till måndag!) :)

Trevlig helg vänner!

Inspirerasmedmig!