Ibland känns det som att allt går åt pipsvängen!!

Hatar känslan av att inte räcka till! När man gör allt för att fixa/trixa/trolla/bolla osv så blir ändå inte allt så 100%igt för alla människor som man vill att det ska bli! Har haft den känslan ett tag. Imorse så kände jag för att stanna kvar i sängen. Kände absolut inte för att träna! Min kropp säger återhämtning!

Jag trotsade allt och körde på.
Kommer in surandes på min step och möts av glada miner! Bra musik och skön stämning!
Sakta börjar alla ond tankar skingra sig och endorfinerna tar över. Glada tillrop och tjoandes gör jag känner glädje i hela kroppen.
Även fast jag snubblar och ramlar på mitt ASS för första gången så är jag fortfarande endorfinhög!
Speciellt imponerad och stolt blir jag av de deltagarna som är nya och knappt hänger med på hela passet. Som vågar komma igen och tom faktiskt vara kvar hela timmen. Det är extremt lätt att ge upp när man inte kan! Men det gör dem inte!
Coolt! Jäkligt coola!

Vilket fantastiskt arbete jag har!
Det blir man påmind om varje gång man kör klass!
Men också vad viktig jag är och alla andra instruktörer. Vi ger all glädje vi kan och människor lägger sina kroppar i våra händer!
Det är en stor ära och ännu större ansvar! Vårda dem varsamt!


Inspirerasmedmig!