Jag behöver ett mål.
Jag har tappat riktning och vet inte längre vart jag ska.
Min väg har alltid känts naturlig, även om den ibland har gjort 90 graders svängar.
Så har jag alltid varit orädd och gjort det jag har känt för.
Det är såklart en anledning till varför jag hamnade i göteborg. :)
Startade visserligen på kontor, men sen svängde det i rätt riktning och jag flöt med, började jobba på gymmet.
Började instruera, igen
Började trivas igen.
Skickade in min video från danssteppen (trots att jag faktiskt inte trodde på mig själv, eller faktiskt förstod vad det innebar)
Kom med i utvecklingsteamet.
Blev medveten.
Läste om coaching och blev coachad.
Blev förvirrad och upplyst.
Blev medveten om att det som hände 2004 fortfarande påverkade mig.
Fick en ny förståelse.
Slutade att känna mig som ett offer.
Blev levande.
Blev inspirerad och lycklig av att hjälpa andra.
Startade eget företag.
Fått massa utmanande uppdrag.¨
Lärt mig massa om mig själv.
Vågar lita på mig själv.
För ja, det löser sig alltid. Alltid :)
Men vad vill jag nu. Jag behöver nya mål.
Jag har min fantastiska 5års plan. För mitt privatliv.
Vart vill instruktören Sara?
Härligt att se att det finns fler som känner som jag gör... :-)
SvaraRaderaVi får ta en fika och diskutera framtiden. What to do??!?!
Massa kramar, Mia
Kan du inte bara knalla runt på gymet och sprida gläje med ditt leende?
SvaraRaderaEller besöka massa pass som du inte brukar gå på för att hitta inspiration. Kettlebell på Lindholmen på fredagar är rätt hett har jag hört. ;-)
Eller varför inte teama ihop en dansbox? Bryta lite gränser sådär. Fast kanske kalla den BoxDance, och ha väldigt enkel koreografi, lite äkta göteborgskt sådär... :-)
/Anders
Hahahah Mia vi får göra det :)
SvaraRaderaAnders Det har jag ju gjort länge nu :)
Boxdance, tjae kanske det är min grej, skapa ett nytt koncept... lär du mig att boxas då? :P
Jepp, bara att följa med ut till Partille en onsdag eller två.
SvaraRaderaOch vid närmare eftertanke finns det ju faktiskt en "gren" som kombinerar dans och fight... Capoeira. Kanske något att gruppträningsanpassa?
Hej Sara,
SvaraRaderaintressanta funderingar du har och fint att du väljer att dela med dej av dem. Säkert är du inte ensam om att känna på detta sätt. Det tror jag drabbar de flesta av oss då och då.
Du ställer frågan till dig själv och jag tror att svaret också finns inom dig. Ett sätt kan vara att tänka framåt i tiden, vem vill jag vara om 2, 5 eller 10 år? Och nästa fråga, vad behöver jag göra för att komma dit? Kanske är det så att du just nu faktiskt inte vet vem du vill vara om 2, 5 eller 10 år det är okey. Man behöver inte alltid vara på väg framåt utan man får också leva i nuet och njuta av den man är och det man gör. Kanske skall du inte alls framåt i nästa project? Kanske skall du bara stanna upp i tillvaron och känna tacksamhet för den du är och det du gör. Det är så lätt hänt att vi börjar ta saker för givna och glömmer bort att vara tacksamma för det vi har och det vi är. Du är fantastisk.
Jag skall inte tala om för dig vem du är, vart du skall eller vad du behöver det kan du bara göra själv.
Kanske är det ändå så att du just nu har en brinnande längtan efter att ta nästa steg i din utveckling men du vet bara inte hur det skall gå till? Och det kan ingen annan än du själv svara på heller. JAG tror att du trots allt behöver fundera på VART du vill och när du vet det så kommer du att förstå vad som blir ditt nästa steg. Det är som sagan om Alice i Underlandet där Alice frågar den god fen om vilken väg hon skall ta och hon får som motfråga att det beror på vart hon vill? Varpå Alice svarar det vet jag inte och får då till svar från fen att då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar.
Still confused but on a higher level?
Kram
Ola
hahahah kära ola!
SvaraRaderaJag tänkte väl att du skulle skriva nått i den här stilen.
Absolut lite förvirrad på en högre nivå.
Gillar dock att du skriver att det är okej att inte alltid behöva vara på väg någonstans. Jag ska nog ta och stanna upp lite och njuta av mina framsteg och ta lite ledigt så jag orkar njuta av dem. Sen ska jag fundera. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nog kasta mig ut utan större eftertanke och ändå känna mig nöjd med det... brukar jobba så spontant när jag behöver förändringar.. men om jag funderar över det så har jag förhoppningsvis de tankarna i bakhuvet då jag bestämmer mig för att hoppa...
Det är alltid lättare att vara klok och eftertänksam när det gäller andra :P
Tack för att du delar med dig!
pöss
Känner igen mig en smula eller två.. men som sagt de är inte lätt...när det är svårt
SvaraRadera