Det är ingen vacker syn när jag tar mig runt på pappas skidor och mammas stavar.
Men jag står upp.
I alla hinder som kommer.
Och 8 km i benen måste vara bättre än inga inför tjejvasans 3 mil.
Haha jag förstår ju själv hur mycket ja är ute och cyklar! ;)
MEN vad gör väl det!
Det här kommer bli KUL!!! :)
Inspirerasmedmig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar