Häromdagen träffade jag en löjligt klok vän till mig, som jag för övrigt ser alldeles för sällan!
Vi kom in på det här med kroppsideal. Hon pratade mycket om att hon har klienter med olika ätstörningar som fokuserar så mycket på hur kroppen "ska" se ut.
Vi pratade även om hur det är i vår bransch. Min bild av en perfekt kropp är förmodligen en mer vältränad person, med muskler och väldigt lite fett. Eftersom många i den här branschen och i min närvaro är det.
Medan som någon som kanske inte tränar så mycket tycker att vi som instruktörer är sjukt vältränade.
Det är olika det där vad man jämför med! Och sjukt intressant! Och farligt.
För varför är det viktigt hur vi ser ut egentligen? Hur kommer det sig att vi ska hålla på och jämföra oss och kanske ännu värre, vara missnöjda med våra kroppar!?
Bara för att de inte ser ut som idealet runt omkring oss.
Det spelar ju egentligen ingen roll alls. Låt oss säga att du tycker om någon, då spelar det ju ingen roll vilken frukt den personen är i skålen. Du kommer tycka att det är det mest perfekta äpplet i stan! Samma med dig! DU kommer vara någons perfekta päron en dag!
Vi har inte kroppen för att vara "snygga"!
Vi har den som ett redskap för att kunna göra saker. Vi har den för att må bra!
När det väl kommer till kritan och jag ligger här i sängen förkyld och ynklig så spelar det ingen roll att jag i mina ögon har lite tjockare lår och celluliter! Det enda jag vill är att vara frisk och orka med min vardag. (Jag är ju redan uttråkad efter två timmar i sängen, men jag orkar inte göra något!)
För i slutändan är de det som betyder mest. En sund kropp som orkar ta dig genom livet.
Du kommer skit fullständigt om du är ett timglas eller banan... Så länge du är stark och orkar!
På med dem rosa brillorna!
Du kan tro att du duger som du är
OCH
Du kan tro att du inte duger som du är
Oavsett så har du rätt.
Inspirerasmedmig!
