Vi tar det från början!
Igår var det dags för tjejvasan, sista delen av tjejklassikern.
Jag har varit väldigt orolig över skidorna, vallning och banan. Har hört att det var tufft så lite skraj var jag innan. Man vill ju inte snubbla på mållinjen när man har tagit sig igenom nästan alla grenar!
Jag startade bland dem sista och solen tittade lite smått fram till start! Jag hade lämnat in min skidor dagen innan... Å det ångrar jag lite.. Hade noll fäste. Åker jag igen så kommer jag lösa det på plats innan start.
Åkte typ mer bakåt än framåt i uppförsbackarna, men tack och lov stod det frivilliga änglar längst vägen som erbjöd hjälp! Vet inte vad han kletade på MEN vilken skillnad! Helt plötsligt kom jag framåt och hade fäste! Guld värt!!
Jag kom tom i mål! 3.44 så helt ok! Hade räknat att åka på 3-4 timmar.
Ann och Åsa var en timme snabbare, men dem är ju också rutinerade åkare! ;)
Det var egentligen perfekt för då kunde dem ta hand om en trött och skrattgråtig Sara när jag äntligen harvat mig runt! ;)
Så sjukt nöjd över att jag har tagit mig igenom alla delar nu, cyklat, sprungit, simmat och åkt skidor. Sen kan man säga vad man vill om att det kallas tjejklassikern, jag har väl mina åsikter om det också. Men ändå är jag stolt över att jag har tagit mig igenom lopp som jag för några år sedan aldrig ens fått för mig att testa!
Tack för alla hejarop, det har betytt mycket!
Tack kroppen för att du har stått pall och gjort det som min envisa hjärna har sagt utan någon tidigare grenspecifik träning! Du är freaking fucking awesome!
Inspirerasmedmig
